Det Osmanska riket

Det osmanska riket som var ett rike som fick sin början vid slutet av 1200-talet i Anatolien, riket kallas ibland för det Ottomanska riket/imperiet eftersom det påverkades av engelskan och franskan.

Det Osmanska riket

Osmanernas stam bildades av oghuzizka turkar, dessa bildade rikets aristokrati. Dessa osmaner kom att bilda den osmanska dynastin, vars rike varade i ca 600 år. Osmanerna erövrade Balkan och större delar av Anatolien, genom att dra nytta av Bysans och andra turkiska riken, man intog Bysans huvudstad Konstantinopel år 1453 under ledning av sultanen Mehmet II. Osmanerna stred för att sprida Islam vidare. År 1517 erövrade osmanerna Egypten och år 1529 hotade det Osmanska rikets arméer Wien, som var habsburgarnas huvudstad. Dessa var bara några i raden av alla de städer de kom att erövra

Turkiet

Osmanska riket kunde expanderas till en stormakt p.g.a. att där rådde meritokrati i samhället dvs. man fick inte sin samhällsposition utifrån vilken familj man kom ifrån, utan efter vilka talanger man hade uppvisat. Sultanfamiljen ärvde sin titel och samhällsposition, men de var den enda familjen som gjorde det. Det Osmanska riket styrdes av slavar, sultanfamiljen var tydligt avskild från samhället, hans ämbetsmän och soldater valdes ut genom, devshirme, som var ett raffinerat urvalssystem. Detta system gick ut på att man hämtade barn som inte var muslimer, från det osmanska riket, dessa kom att bli slavar till sultanen, som sattes i utbildning och blev muslimer. Dessutom upprättades alltså en stående arméstyrka med slavsoldater, som av osmanerna kallades janitsjarer. För att systemet skulle fungera var ledningen i det Osmanska riket tvungen att acceptera många olika religioner, detta resulterade i att det Osmanska riket blev ett mångkulturellt rike. Under 1500 talet var det Osmanska riket som störst och de tävlade mot Habsburgarna om vem som skulle leda Europa, då leddes riket av Süleyman I. Européerna var rädda för Islam och därigenom för det Osmanska riket, men vissa tog hjälp av dem t.ex. Frankrike samarbetade med dem för att försvaga Habsburgarna.

Osmanska riket i mitten av 1500-talet

Hagia Sofia är en moské som har osmanska drag i arkitekturen, den uppfördes ursprungligen som en av kristenhetens störrst kyrkor av kejsar Justinianus, men ändrades när turkarna intog Konstantinopel. Man lade till fyra minareter en i varje hörn, den har också en kupol med en diameter på åtminstone 31 meter och höjer sig 56 meter över golvet. 40 välvda fönster släpper in dagsljuset i moskén.

Inne i Hagia Sofia

Hagia Sofia

En annan känd Osmansk byggnad är den Blå Moskén, även kallad Sultan Ahmed-moskén. Den byggdes av sultanen Ahmed I i Istanbul, Moskén är beklädd i blått kakel och en stor moské. Namnet den Blå moskén har kommit av turister och är inte det officiella namnet på byggnaden, byggnaden är till en del inspirerad av Hagia Sofia. Den byggdes mellan åren  1609 och 1616.

 Sultan Ahmed-moskén

Väggarna är klädda med blått kakel.

 Det är därför den kallas för Blå Moskén.

Höga porten på osmansk turkiska Bâb-i-âlî, kallades den tidigare port till Topkapipalatset i Istanbul som från 1654 ledde till storvesirens, dvs. härskarens rådgivares ämbetsbyggnader och palats. Den äldre porten ersattes på 1840-talet av en i rokoko, som idag tjänar som entré till Istanbuls provinsregerings och guvernörs ämbetskontor. Övriga viktiga byggnader är t.ex. Nisanci Mehmed Pasa och Topkapi palatset.

Höga porten

Topkapipalatset var en gång i tiden den osmanske sultanens hemvist.
Själva byggnationen var det Mehmet Erövraren som påbörjade i mitten av 1400-talet.

topkapi palatsets fönster.

Det Osmanska riket var språkligt, kulturellt och religiöst sett väldigt brokigt. Imperiet styrdes enligt feodala principer där jorden förlänades åt paschor och länsherrar. Ledningen försökte inte göra de besegrade folken turkiska utan man var tillfreds med att härska över dem. Turkiskan blev förvaltningens och arméns språk, medan arabiskan var huvudspråket inom juridiken, religionen och utbildningen. Osmanskan är ett talspråk, som har många arabiska och persiska ord.